Arkiv för oktober, 2009

Cochi, Kanyakumari, Madurai, Rameswaram och en bit av Pondicherry

Posted in Uncategorized on oktober 25, 2009 by piukku

Det var ett bra tag sedan jag uppdaterade resebloggen. Detta beror på att vi haft ett ganska högt tempo de senaste veckorna och att vi mest besökt små städer med begränsad internetuppkoppling. Det höga restempot beror på att Nathalie, som nu är i Sri Lanka för att förnya sitt Indienvisum, ville maximera sin korta restid och därför satte vi i en högre växel så hon han se lite mer av södra Indien.

Just nu befinner jag mig i Pondicherry, en gammal fransk kolonistad. Gatorna är breda och lugna och i den franska delen av staden är gatunamnen fortfarande på franska. Vi kommer stanna här ett par dagar till, jag har ett koptiska-seminarium på onsdag och här finns det bra internetuppkoppling.

Sist jag bloggade var vi i Goa, i en strandort som heter Palolem. Därifrån tog vi tåget söderut till delstaten Kerala. Vi hamnade i staden Cochi och bodde i fyra nätter på en halvö som hette Fort Cochi. Även denna plats var tidigare en koloni och både fransmän och portugiser har gjort sina avtryck på arkitekturen och statsplaneringen. För att komma till city och den lite mer livliga delen av stan fick vi ta färjan över till fastlandet, till statsdelen som hette Ernakulam. Vi gick runt, shopade, gick på bio och en kväll försökte vi hitta en nattklubb (dock utan att lyckas, hela staden sover kl 11 och det slutade med att vi körde runt hela staden med riksha i sökandet efter en bar som hade öppet. Vi blev avsläppta utanför ett lyxhotell som hade en nattklubb. De släppte in par gratis medan singlar fick betala hutlösa 2000 rupies för att komma in, ca 300kr, typ fyra dagars budget. Vi var ju tre personer och eftersom jag och Nathalie gick först släpptes vi snällt igenom medan robban blev stoppad och krävd på inträdesarvodet, vi bråkade ett tag och gick sedan därifrån med svansen mellan benen).

Efter fyra nätter i Cochi, en stad som jag fastnade för med sin lugna atmosfär och fina omgivning, tog vi tåget mot Kanyakumari, Indiens allra sydligaste spets. Vi stannade där i två dagar, varav en utav dagarna spenderades på ett nöjesfält. De hade också vattenrutschkanor och poler i alla dess storlekar. Kanyakumrai är en pilgrimsort för hinduer och det finns en hel drös med myter och legender om vad som skett på denna plats. En av legenderna förtäljer att apguden Hanuman tappade en bit jord i Kanyakumari när han flög över platsen då han skulle förflytta ett berg av helande örter.

Vi tog bussen vidare till Madurai för att spana in Meenakshi tempelkomplexet. Vi stannade bara en natt men hann med att sampla det enorma tempelkomplexet med de detaljerade byggnaderna och den religiösa stämningen. Buss på eftermiddagen vidare till staden Rameswaram, på en ö på sydostkusten. Även denna stad är en pilgrimsort för hinduer, guden Rama byggde en bro härifrån för att rädda sin fru Sita som blivit bortrövad av en demongud. Pilgrimmer från hela indien kommer hit för att få del av den förmånliga kraften som platsen innehar. Vi bodde på ett fint hotell och hade en häftig utsikt från rummet ut mot havet och hamnen där ett hundratal fiskebåtar samlas.

Vi stannade i Rameswaram i två nätter och hann inte med mycket mer än att gå på tempel och vandra runt i staden. Dessutom hade vi tv på rummet, vilket är lite av en lyx nu för tiden så vi spenderade en del timmar framför HBO. Vi tog tåget mot Chennai iförrgår, jag och Robin hoppade av 4 timmar tidigare för att ta bussen vidare hit till Pondicherry. Nathalie stannade på tåget och tog imorse flyget till Sri Lanka. We miss you Nathalie!

Här kommer lite bilder från de gångna veckorna. Håll till godo.

Soumeen: Täälää intiassa ollaan nytt ollut melkeen kolme kuukautta. Kaksi viiko sitten lähdettiin Goassta Keralaan junalla. Kerala oli mukava paikka mutta vähän kallis. Nut ollan Tamil Nadussa, Pondicherryssä. Vanaha ranskalainen kolonii. Pian vuokrataan pyörät ja lähdetään Auruvillii. Terverisiä sinne soumeen!

DSC03900

Utanför tågstationen i Palolem på väg mot Cochi. Nathalies väska väger bly och hon har ibland svårt att få upp packningen från marken. Här har hon snublat till i all baktunghet och Robin hjälper henne upp, gentlemannen Paul tar tillfället i akt och dokumenterar.

DSC03919

Jag hittade en kyrka på vägen hem från caféet en kväll i Cochi. Det råkade vara fredag och gudstjänsten var igång. Det var en mycket speciell upplevelse att höra katolsk liturgi på malayam (språket som talas i Kerala). Även i Kerala finns många kristna och kyrkot, speciellt i de gamla kolonialdelarna. Jag har en videosekvens från gudstjänsten men jag får inte ljudet att funka på dator, så jag skippar den.

vatten i cochi

I väntan på färjan från cochi till ernakulam. Det var mycket smidigt att ta färjan istället för att åka runt och dessutom kostade det bara typ 50 öre för 20 minutersturen mellan fastlandet och halvön.

strand cochi

En dag i cochi fick vi nog av stadslivet och tog bussen till stranden. Det jättestarka strömmar som ville suga ut en till havs så nästan ingen badade.

hamn i kanyakumari

Nu är vi i Kanyakumari, detta är hamnen bakom vårt hotell. Lite längre bakom ser man en stor vit kyrka. Tydligen var äöven Kanyakumari en viktig pilgrimsort för kristna. Hit kom aposteln Tohomas för två tusen år sedan och spred läran. Den syrianska kyrkan och thomaskristendomen har fortfarande starka rötter i Indien och har mycket grmensamt med gnosticismen som jag studerat. Det var därför mycket kul att stöta på denna kyrka.

madurai1

Robin och Nathalie framför tempelkompexet i Madurai.

madurai2

Komplexet uppifrån, från taket på en souveniershop. Vi fick lämna våra skor där (man får inte ha skor på sig i helgedomarna) och Robin fick låna en lungi, en kjolliknande klädnad som täcker benen, han hade shorts på sig vilket inte är anständigt i temepl.

madurai3

Vi stötte på en elefant i en av templena. Man fick lägga en peng i snabeln på den så fick man sig en välsigning genom att elefanten lyfte snablen och klappa en på hjässan.

lungi

Robban i lungi.

kogud

En familj framför en kostaty. Kon är som bekant mycket helig i indien och är en symbol för tillförlitlighet, fruktsamhet, lugn och trygghet. Kon kan ge människan allt den behöver: mat genom sin mjölk, transport och draghjälp, man kan använda kospillningen till att bygga hus och den torra spillningen kan man elda med i ugnen. En levande ko är alltså mer värdefull en köttet från en död ko, vilket är en av anledningarna till att man inte äter kor i indien.

hamn

Utsikten från vårt hotell i Rameswaram. Vi tog kvällsbussen från Madurai och kom hit på kvällen. Och på morgonen väntade denna vy oss, klockrent.

demon

En så kallad ”demonfångare”. Denna docka har som funktion att dra till sig onda andar och demoner och hänger ofra på hustaken eller på byggnadsplatser för att skydda riktiga människor. Demonen attackerar dockan i tron om att den är en människa och på så sätt klarar man sig.

DSC03949

I södra indien äter man uteslutande med händerna och ber man inte om det får man inga bestick. Maten kommer också ofta på ett bananlöv. På bilden är det frukostdags, två lättfritterade bröd, en mild chuttney och en potatisröra.

DSC03964

Något Robin och jag snabbt lärde oss av Nathalie var att det går alldeles utmärkt att tvätta kläderna för hand. På detta sätt sparar vi 30 spänn i veckan och efforten är inte stor alls.

Annonser

Goa

Posted in Uncategorized on oktober 13, 2009 by piukku

Tio dagar i Goa, sex i nordliga Arambol och fyra här i Palolem. Vi är tre resenärer, jag + Robin + Nathalie. Vi kom till Goa från Bombay med tåg. Vi sightseeade en dag i Bombay. Vi blev rundkörda ett tag av Latesh, en kompis till Nathalie som hon träffat i Bombay. Mycket bekvämt att glida runt med bil i storstaden för en gångs skull. Två dagar innan hade jag och Nathalie tagit ”tunnelbanan” från Cuchgate (city) till en förort, Bandra, där Nathalie bodde. Olyckligtvis var det rusningstid. Ganska snart fick vi stora ögon på oss, vi såg inga andra kvinnor på tåget och någon sa till oss ”You better go inside, this is not safe for you” och pekade på några tomma sittplatser längre in i tåget. Vi sa bara ”No problem, we are getting off soon” för vi skulle ju bara några stationer. Ganska snart fylldes tåget till bredden och det blev olidligt trångt, vi blev fastklämda mellan ett tjugotal svettiga kroppar och det var omöjligt att röra sig en centimeter. När tåget stannade för att släppa av/ta upp passagerare exploderade tågvagnen. Alla skulle av och på samtidigt, någon minut av kaos följde samtidigt som luften, som tidigare fläktat in från farten av tåget, blev nu helt stel och syrefattig i den stillastående överheta tågkupén. Till råga på allt började en närgående kille gnuggade sig lite väl ivrigt på Nathalies ben, jag försökte klämma mig emellan och ta hans stötar. Vi missade vårt stop i allt kaos och fick kliva av en station längre fram, eller ”kliva av” är fel uttryck, vi bokstavligttalat krigade oss igenom till öppningen. Det var bara att skrika, klösa, putta, sparka tills man kom fram till ljuset, luften och friheten. En mycket obehaglig upplevelse. Så att skjuts nästa dag runt i staden var lyx.

Vi kom fram till Arambol den fjärde oktober på eftermiddagen, efter att ha sovit på nattåget. På Viktoria Terminus i Bombay träffade vi en trevlig svensk dam. Hon var sociolog på semester i Indien. Vi delade sovvagn med henne och två tyska kvinnor med en lite grabb på 10 bast. Vi hoppade av tåget lite tidigare än slutstationen eftersom vi skulle till Arambol, som ligger lite utanför turiststråket. Väl där skickade jag ett sms till Kajsa, svenska som vi träffade i McLeod Ganj och som bott i Arambol de senaste tre veckorna. Hon visade runt oss och fixa upp oss på ett billigt och bra guesthouse vid havet. Arambol är en jättefin plats, det finns ganska mycket turister men det är inte charterturister, mer av hippietypen som stannar utomlands ett längre tag och bara chillar. Två huvudstränder utgjorde platsen, vi bodde mellan dem ett par minuters promenad från båda. Robin och jag brände oss första dagen, typiskt nog, men det la sig ganska snabbt för mig, Robbans bränna var lite värre, hans mage blev helt illröd och har först nu börjat flagna. Så vi fick bada med tröja några dagar och kunde inte pressa i solen de första dagarna.

Efter några dagar hyrde var vi tvungna att ta oss in till staden för att hitta en bankomat, det fanns ingen i Arambol. Jag fick tag i en skön glidare, en Endfield och hyrde den för dagen. Jag och Robin drog iväg och körde runt lite i norra delarna och på kvällen körde vi runt alla tre. Det finns mycket kristna i Goa och området kryllar av gamla kyrkor som portugiser, spanjacker och diverse västerlänningar lämnat efter sig och som de konverterade infödingarna fortfarande använder. Kristendomen har dock fått en del influenser från det nära samlivet med hinduismen, vilket man kan se i ur blommor och frukt ligger vid altaret och runt helgonbilderna, precis som vid ett hindutempel.

Efter typ en vecka i Arambol tog vi bussen söderut och hamnade efter tre byten alldeles i södra Goa, i Palolem. Denna plats är mycket mer turistig med massa charterturister och det finns en anledning till att folk drar sig hit, platsen har en jättefin strand med lugnt och fint vatten, inte alls lika stora vågor och kraftiga strömmar som vattnet i Arambol. Vi äter gott och solar och badar varje dag. Igår hyrde vi två mopeder och drog iväg på en liten utflykt, vi hittade bland annat ett fort vid kusten med kanon utsikt och en öde strand. Vi var helt ensamma och jag fick lite ”The Beach” –vibbar. Imorse var jag och Nathalie duktiga, vi klev upp kl 0730 och körde yoga uppe på en palmklädd kulle vid havet. Vi åt just en stadig frukost, Robin skickade ett sex kilos paket hem med kläder och böcker han inte använder längre. Ikväll tar vi ett nattåg till centrala Kerala, till staden Cochin.

Vi är bortskämda med bra internet här så jag ska lägga upp många bilder, ha det bra allihop!

Soumeen: Terveisiä Goasta! Täälla on hieno keli! 28 astetta ja aurinko paista. Me asutaan rannalla. Ollaan ollut nytt 10 paivää tälä Goassa, viikon Amabolissa (pohjois Goa) ja neljä päivää täälä Palolemissä (etelä-Goa). Kroppa on saanut palion väriä ja nyvää roukaa joka pävä. Täällä vios monta viikko villä rannalla makaa mutta nyt tuntuu etta pitäis jatkaa matkaa. Illalla ottetaan juna Keralaan. Ter. Paul 

latesh

Latesh. En mycket trevlig kille. En av Nathalis bekanta i Bombay som körde runt oss lite en dag.

DSC03803

Vid strandgatan i Bombay.

DSC03809

Robin vid Colabaområdet, sista kvällen i Bombay.

tyskunge

På tåget mot Goa.

svensk dam

Den svenska socialarbetardamen, en riktig friskis!

DSC03856

Arambom. Vi bodde en bit upp på klippröset närmast här på bilden. Stranden här nere var riktigt fin, nästan inga där och en bit bakom fanns en liten insjö som man kunde ligga och plaska runt i när havets tunga vågor slagit musten ur en.

DSC03845

Bågen vi gled runt på.

4middag

Paul, Kajsa, Robin och Nathalie på middag första kvällen i Arambol.

idyll

Den lilla poolen eller insjön vid stranden. Här låg vi mycket och tog det lugnt.

på sten

Stora lena koralltäckta stenar låg utströdda i poolen. En dag badade tre indiska grabbar i poolen, en av dem kunde inte simma och gick lite för djupt ut, han fick panik och började plaska runt. Vi trodde han drev först men hans ansiktuttryck blev snart av den alvarliga arten så jag simmade till honom och puttade liksom in honom närmare stranden så hans fötter nådde botten, allt medans hans töntiga polare asgarvade.  Han va hels slut efter det och lärde sig nog en läxa.

DSC03882

En av många kykor i Goa, denna ligger vid fortet Cabo da Rama vid södra delarna av Goas kust. Vi har nu tagit buss från Arambol till Palolem i söder, här är vi på utflykt.

utflykt

Mopedisterna

DSC03877

Utsikt från fortet. Vi fick syn på den lilla stranden som skymtar i mitten på bilden och tog mopederna dit. Det gick inga vägar ända fran so vi fick gå sista biten ner för en klippa. Under palmerna vid stranden strosade ett tjugotal kor och tjurar runt, några stångades med varandra och var allmänt aggro, men vi klarade oss undan hornen.

stubben

På stranden.

krogen

På en av de många restaurangerna i Palolem.

hajmat

Robin käkade haj en kväll här, jag smakade lite, det påminde lite om torsk.

hajen

Hajen

DSC03878

Photo op.

yogakulle

Kullen vi körde yoga på imorse. Vi bor på stranden på andra sidan.

bränd mage

Robins brända mage.

Darjeeling, Delhi x 2, Ramnagar och Bombay åter

Posted in Uncategorized on oktober 2, 2009 by piukku

Jag har mött upp Robin igen, efter två veckor av soloresande. Det har varit kul att resa runt själv en stund. Om man inte vill vara ensam hela tiden måste man vara social och bara man bjuder till lite är det inga problem att hitta roliga och intressanta människor att umgås och dela resan med. Så ensam har jag verkligen inte känt mig den senaste tiden utan har träffat många sköna människor.

Jag befinner mig just nu i Bombay med Robin och Nathalie. Robin och jag kom hit igår morse runt 0400 med tåget från Delhi. Nathalie mötte på förmiddagen samma dag på Leopolds Café. Nathalie är Robins gamla jobbarkompis från Aspa och volontärjobbar i Tamil Nadu på en skola, hon har ledigt i oktober och kommer resa runt med oss en bit på vår väg söderut.

Jag kanske ska berätta lite hur veckorna innan dagens datum har sett ut. Jo, från Varanasi, där sista blogginlägget slutar, var planen att ta mig till Darjeeling, en plats känt för bland annat sitt tee, bergsklättring och väldiga vyer över Himalaya. På Varanasi tågstation mötte jag ett par från Andorra, Gil och Angel. Gil var slalominstruktör och Angel pluggade grafisk design i Barcelona. De skulle också till Darjeeling. Det går inga tåg till Darjeeling så jag var tvungen att ta tåget till New Jaipalguri och därifrån en riksha till en grannstad, Siliguri, varifrån det går jeepar upp till Darjeeling. Tåget från Varanasi var försenat typ sex timmar så jag kom fram på natten. Jag slog följe med Gil och Angel och tillsammans tog vi oss till Siliguri och lyckades hitta en taxichaffis som orkade köra den långa vägen från Siliguri till Darjeeling, mitt i natten. 

Klimatet i Darjeeling är svalt på grund av höjden (dryga 2100 möh) och jag hoppades att monsunen skulle ha varit över då sista skvättarna brukar infalla runt slutet av september varje år. Mycket riktigt så regnade det inte alls under mina fem dagar i Darjeeling men det var mycket molnigt och dimmigt vilket gjorde att jag inte fick blicka Indiens största och världens tredje största berg, Khangchendzonga (8598m), från staden mer än några få gånger.

Darjeeling drabbades ständigt av strömavbrott i stora delar av staden. Detta skedde oftast på kvällen och jag fick snart införskaffa ett par stearinljus till mitt rum och en ficklampa för att ta mig fram i gränderna. Första kvällen på väg hem från en först tur i staden träffade jag på en vilsen Japan, Yoki, i gränderna nära mitt hotell. Han letade efter ett ställe att bo på så jag rekommenderade mitt hak och lyste vägen fram. Yoki pluggade internationell agrikultur i Tokyo, en mycket sympatisk kille.

Jag hade läst om en utsiktsplats uppe på berget varifrån man vid gryning kunde se fina utsikter över Himalaya och Yoki hade hört samma sak så nästa morgon tog vi oss dit, till Tiger Hill. Vi klev upp halv fyra och gick ner till den stora vägen och raggade upp en jeep som skulle upp för berget. Det gick jeepar i karavan med turister (98% indiska) upp på berget så det var inga problem att fixa lift. Det var bra sikt åt öster så vi fick en glimt av Mount Everest, men det ligger så långt bort så det var bara en liten vit topp i fjärran. Soluppgången var dock mycket vacker och vyerna över de enorma bergen var häftiga. Vi bestämde oss för att ta en jeep nästa morgon också i hopp om att det skulle vara molnfriare då och nästa dag fick vi se lite finare vyer av Khangchendzonga.

Nästa dag träffade jag på Gil och Angel som checkat ut från vårt hotell efter första natten, det var lite under deras budget. Vi bestämde träff till nästa morgon och åkte då på en tur runt Darjeeling, bland annat till ett lokalt zoo, en teplantage och ett japanskt tempel.

Efter fem dagar i Darjeeling tog jag och Yoki tåget till Delhi, Yoki skulle vidare till Agra och jag skulle träffa Robin och Sagiv. Tågresan skulle ta 28 timmar men det slutade med att vi satt på tåget i 42 timmar. För mig spelade det ingen större roll att förlora en dag men jag tyckte synd om Yoki som bara hade några få dagar kvar i Indien och nu blev tvungen att stressa för att hinna till Agra och tillbaka för planet hem till Tokyo.

I Delhi stannade jag en natt, sen tog jag tåget till Ramnagar för att möta grabbarna. Dagen innan hade vi stämt träff utanför ett hotell, men det visade sig att det hotellet hade konkat ett år sedan men som tur var så var Ramnagar riktigt litet så när jag gick ner för gatan i den lilla staden för att hitta lunch hörde jag en bekant röst, det var Robin som satt vid en hotellobby och hade just kommit fram med buss från Haridwar.

I Ramnagar tog vi en jeepsafari in i Corbett National Park (också känt som Corbett Tiger Reserv). Det var dock inte säsong och bara en liten del av parken var öppen. Vi fick inte se så mycket djur men jeepturen i djungeln var ändå mycket trevlig och vi fick se lite av den indiska landsbygden på vägen till och från parken.

Nästa dagen tog vi bussen till Delhi, där tog vi farväl av Sagiv som skulle vidare till Lucknow och Varanasi. Vi tog samma kväll tåget mot Bombay, där vi är nu. Igår fixade vi biljetter till Goa och tar tåget dit imorgon kväll. Igår åkte jag och Nathalie (Robin blev förkyld på tåget ner hit så han chillade på hotellet) till en klubb vid havet där DJ´n som Nathalie bor hos hade spelning. Jag träffade mycket trevligt folk och fick en liten inblick i överklassens liv, något som verkligen var långt scenen jag agerat på de senaste två månaderna. Idag är jag alltså med rätta mycket trött och vi har mesta tagit det lugnt, vi var just och såg Quentin Tarantinos nya rulle ”Inglorius Basterds” en mycket bra film!

Det var en snabb återberättelse av de senaste veckorna, inte mycket känsla eller intrycksbeskrivningar kanske. Jag ska försöka beskriva denna del av resan bättre i nästa inlägg, idag har jag känt mig oinspirerad vilket lett till faktaupprabblandet ovan, ha överseende. Till mina finska läsare säger jag:

Olen Bombayissa ja nyt ollaan kolme matkustajaa: minä, Robin ja Nathalie. Huomenna juna lähtee Goaan. Siellä Goan rannalla ottetaan iisisti, ehkä viikon. Terverisiä kaikille Soumeen!

DSC03560

här är jag ute på perongen efter snacks medan tåget stannar en snabbis på vägen från Varanasi till New Jaipalguri.

DSC03573

Dimmiga Darjeeling från mitt hotell. Betalade 150 Rs (23kr) per dag för en enrummare, minst sagt prisvärt!

DSC03618

Jag och Yoki på Tiger Hill.

DSC03637

Botanisk trädgård på vägen mellan Tiger Hill och stan.

DSC03670

På Tiger Hill med indiens högstan bakom.

DSC03677

försök till panorama, Tiger Hill.

DSC03684

DSC03719

På djurparken i Darjeeling.

DSC03729

Angel, Gil och Jag vid Tibetan refugee centeri Darjeeling.

DSC03733

Teplantage längst sluttningarna.

DSC03737

Darjeeling centrum

DSC03746

Väntar på nattåget från på Old Delhi Train Station för att ta mig till Ramnagar.

DSC03768

Killarna på safari!

 DSC03763

Tigerspår i leran, närmare än så kom vi inte tigrarna.

DSC03793

Viktoria Terminus Bombay, jag trodde inte att vi skulle hamna i Bombay igen denna resa, efter två veckor här i början. Men det känns kul att vara i en stad man känner sig någorlunda bekannt i, trots att vi bara glidit runt på en liten del av Bombays väldiga yta, tror det är runt 20 miljoner människor här.

DSC03791

Nathan, Dj´n som Nathalie bor hos och som spann skivor igårkväll. Mycket trevlig kille, han var halvbritt och hade en riktigt risig gastukatt i sin lägenhet som ständigt gnes sig mot mitt ben.

DSC03784

Kulhål från terrordådet för snart ett år sedan, dessa är från Leopold Café.