Arkiv för augusti, 2009

Amritsar och Dharamasala (McLeod Ganj)

Posted in Uncategorized on augusti 28, 2009 by piukku

Vi befinner oss för tillfället i en stad som heter McLeod Ganj, det är här Dalai Lama har sin exilboning. Vi är på strax under 2000 meters höjd, i delstaten Himachal Pradesh. Till denna plats kommer också en handfull flyktingar från Tibet varje vecka. De flyr från olika former av förtryck i Tibet och de flesta tar den farofyllda vägen genom Himalaya. Många dör på kuppen av de hårda naturförhållandena, andra blir skjutna av kinesisk gränspolis. Vi bor ett stenkast från huvudtemplet och exilregeringsbyggnaderna där Dalai Lama styr ifrån. Den tibetanska närvaron i staden och området är total, man ser tibetaner, buddhistmunkar och tempel överallt. Det är regnperiod här för tillfället, (det regnar kanske 1 timme om dagen) och vi är ständigt omgivna av en tät dimma som ligger runt bergen omkring och dalen nedanför. På morgonen och efter det har regnat ordentligt så spricker dimman upp och man får se jätte fina vyer.

Vi kom hit fyra dagar sedan, med buss från en stad som heter Amritsar, i delstaten Punjab. Amritsar är sikhernas heliga stad eftersom det ”gyllene templet” ligger där. Vi kom till Amritsar med tåg efter att ha spenderat tre dagar i huvudstaden Delhi. Delhi hade inte förändrats mycket sedan jag var där sist, för två år sedan. Vi bodde på ett område där de flesta turister samlas, Paharganj. I Delhi gled vi mest runt och fikade, kollade på en biofilm och sprang några ärenden inför resan vidare norrut. Det var sjukt varmt, runt 40 grader varje dag och en gång om dagen kom ett 20 minuters skyfall som fick huvudgatorna att fyllas med 10 centimeters vattensamling och alla affärer i centrumet (counaght place) att försättas i strömlöshet. Det var ganska bisarrt, allt stannade upp i 20 minuter och så försvann de mörka molnen lika snabbt som de kom.

Vi kom till Amritsar med tåget. Jag gillar att åka tåg i Indien. Visst, det är mycket folk överallt och högljutt hela vägen fram. Men man kan röra på sig, snacka med grannen, köpa en fika på någon av stationerna man passerar eller en av de många försäljarna som ständigt springer genom vagnarna. Väl framme i Amritsar försökte vi få ett rum i det gyllene templet. Efter att ha sprungit runt där en stund och sett alla de pilgrimer som samlats på området så kändes det lite fel att ta en plats i det billiga övernattningsstället som sikherna bjuder ut till resande, så vi gav snabbt upp och tog ett rum precis utanför. Sikherna har en trevlig policy kring templet, allt är gratis (utom rummen som man får betala 18 kr för ett dubbelrum). Det är en symbol för broderskap mellan folken och religionerna i världen, alla är välkomna in i templet och området omkring. Det bjuds på mat i en enorm matsal och alla faciliteter bemannas av volontärarbetande sikher, från de allra rikaste till de fattigaste jobbar, sover och äter tillsammans. Jag åt frukost där en morgon, det måste ha varit hundratals människor i den största matsalen, jag satt o småprata med en indisk grabb under måltiden som bestod av två chapati (platta, runda brödbitar), en potatisröra, linssås och en risgrynsliknande välling.

Förutom det gyllene templet fanns det inte så mycket i Amritsar värt att nämna. Vi besökte dock en intressant plats strax bredvid templet. År 1919 skedde en masaker i Jallianwalla Bagh, ett torg mitt i Amritsar. Ett gäng människor hade samlats för att delta i ett stormöte, det var uppror i landet för tillfället och britternas överhöghet i Indien började ifrågasättas. Britterna hade förbjudit indierna att samlas till stormöten så en militärtrupp kom till platsen och mejade ner omkring 2000 indier, kulhålen fanns fortfarande kvar i murarna. Det gick inte att fly från platsen eftersom torget var igenbyggt i staden och omgavs därför av hus, endast små gränder fanns till utvägar och de blev snabbt som flaskhalsar i paniken. En brunn fanns i mitten av torget och många av människorna hoppade ner och dog i brunnen. Platsen hade blivit omgjord till en park fylld av monument av olika slag, uppresta för att hedra de dödas minne. Den sista kvällen tog vi en busstaxi till den pakistanska gränsen där den hålls en ceremoni varje kväll. Gränsvakterna på båda sidor patrullerar parallellt med yviga gester och höga sparkar när vaktposterna byts av samtidigt på kvällen. Det hela var ett riktigt spektakel, massor med indier hade samlats och det skreks nationalistiska slagord på de överfulla läktarna. De pakistanska läktarna på andra sidan var ganska tomma och vår sidas jobba var tydligen att ständigt överrösta den andra sidan. Det hela var ganska smaklöst tyckte jag och påminde mer om konflikten mellan länderna än om den tillfälliga fredliga och festliga tillställning som vakterna bjuder på. Vakternas uppvisning var kul att se men allt runtomkring vart jag mindre road av.

Nu sitter jag på ett internet café och ska strax gå o knacka på hos en norrman vi träffade för ett par dagar sedan. Han har flyttat hit för att arbeta på sin bok. Han sysslar med psykologi i olika former och känner tydligen Dalai Lama. Vi åt middag med honom och en svenska som han kände, mycket trevligt och intressant folk. Båda bor här och sysslar inte med annat än att meditera (norrmannen skriver också ifs).

Vi kommer nog stanna här ett par dagar till innan vi rör på oss, vart vet jag inte än. Jag slänger upp så många bilder jag orkar ladda upp, det går ganska segt här uppe. Ha det så gott så länge så hörs vi snart igen!

DSC02972

Robban njuter av en milkshake på ett fint café i Delhi.

DSC02977

Main bazaar, Paharaganj.

DSC02979

Det toppmoderna tunnelbanesystemet som byggt i Delhi, en stor stolthet för delhiborna. Ett museum har upprättats för att mätta intresset för bygget.

DSC03011

Från tåget nånstans i Punjab, tidigt på mogonen, fick jag syn på en bonde som korsa sin åker.

DSC03032

Robin, omgiven av vilande pilgrimmer vi det gyllene templet. Vi hade ganska tur för just när vi kom dit denna kväll hölls den cermoni som avslutar varje kväll vid tempel, då den sista gurun, den heliga boken som finns i tempelt, läggs till sängs. En procesion följer boken från guldtemplet i den konstgjorda sjön upp till en av våningarna i komplexet utanför. På liknande sätt som kvinnorna i vissa tolkningar av Islam väljer att dölja sitt hår är det påbjudet för männen att dölja sitt hår när man vistas i tempelt, därav Robins ganska gangsterliknande huvudbonad.

DSC03044

Den ”lilla” matsalen på övervånignen där jag åt (huvudsalen var enorm). Man satt på de bruna mattorna som är utrullade på golvet och längstmed gångarna gick volontärarbetare med hinkar och skopor och delade ut maten. Det skvätte en del i utskänkningen, förståligt när tusentals människor äter här varje dag.

DSC03045

Glömde att ta en bild på maten innan jag åt upp den, så denna får väl duga. (jag ska söka jobb på en mattidning sen när jag kommer hem, börjar få kläm på det här med att fota mat :P)

DSC03049

En sikh på väg till templet.

DSC03098

Två indiska gränsvakter.

DSC03107

Vår buss från Amritsar hade att ganska passande namn, Robin! (vet inte om det syns på denna bild)

DSC03181

En av gatorna som går upp och ner för staden som är McLeod Ganj.

DSC03219

Vi bor i klungan av hus uppe till vänster i bild.

DSC03148

Utsikten från vårt hotell på en av de klara stunderna på dagen.

DSC03175

Norrmannen Peter och svenskan Kajsa som vi träffade för några dagar sedan. Vi ska förmodligen flytta in i ett av rummen på deras hotell, de har varmvatten, elutag och finare utsikt.

Annonser

Udaipur och Jaipur

Posted in Uncategorized on augusti 19, 2009 by piukku

Till slut lyckades vi få fart på resandet och efter över en vecka i Bombay skriver nu ifrån en stad som heter Jaipur, det ligger i delstaten Rajasthan. Idag tar vi tåget till Delhi.

Jag satt och läste DN en kväll här (på nätet) och det var tydligen hysteri kring svininfluensan här i Indien enligt artikeln. Jag har inte märkt något speciellt, det skrevs att biografer skulle ha stängt ner i Bombay för att undvika spridningen, men vi var helt obehindrat på biobesök några gånger i Bombay. I indiska tidningar står det dock ganska mycket om svininfluensan men jag antar att de måste ha något att skriva om precis som tidningarna i Sverige.

Från Bombay bokade vi in oss på en buss till Udaipur, ca 18 timmar norråt. Vi lyckades få tag på ”sleeper”-klass biljetter (på bussen fanns ett antal kupéer av olika storlek där man kunde sträcka ut sig och titta ut ur fönstret) och resan gick ganska smidigt eftersom vi sov den största delen. Väl framme i Udaipur ösregnade det, men efter ett par timmar lade sig regnet och vi såg inte mer av det på hela vistelsen. Monsunsäsongen är i full gång i de nordliga delarna av Indien, detta har vi som tur är inte märkt mycket av. Udaipur är en gammal stad med två sjöar i mitten, staden liksom går ner i vattnet eftersom det byggts trappor ner i sjön (för många hundra år sedan) där folk badar, tvättar kläder och umgås. Små gränder ringlar sig upp och ner för den kuperade staden och heliga kor vandrar runt överallt och äter allt i sin väg och lägger sig helt obehindrat vart de vill.

Vår timing med resan till Udaipur kunde inte ha varit bättre. Dagen vi anlände var guden Krishnas födelsedag och vi firade den med lokalinvånarna vid det stora templet mitt i staden. Det var jättemycket folk och i mitten av templet stod några människor som turades om att leda församlingen i religiös allsång. När klockan närmade sig midnatt drogs skynket som omger det heliga rummet med Krishnastatyn igen och folk ställde sig upp. Efter ett par låtar till så öppnades skynket igen och templet exploderade, alla ville få syn på den nu ett år äldre guden. Det var en mycket from och speciell atmosfär och fast vi stack ut som några av de få västerlänningarna där så kändes det inte alls konstigt eller påträngande att sitta bland dem och lyssna.

Dagen efter hade det byggts en scen utanför templet. Hela kvällen hölls det sång och dansuppvisningar. Vid skymning tävlade fyra lag på omkring 15 killar i varje lag om en prissumma på 11000 rupies (ca 1900 kr). Det gällde att bygga en mänsklig pyramid, fyra manshöjder hög, utan att ramla medan arrangörerna kastade vatten blandat med såpa på deltagarna. Mycket roligt att kolla på och det kändes som hela stan hade samlats, att ta sig därifrån var svårt eftersom alla ville komma så nära scenen som möjligt och det var säkert över tusen människor där så man fick armbåga sig fram ett bra tag för att komma ut.

Efter fyra dagar i Udaipur tog vi bussen till Jaipur, 9 timmar nordöst om Udaipur. Staden kallas ”the pink city” eftersom den gamla stadens murar lyser till i en rosafärgad nyans när solen går ner. En otrolig kommers råder i staden, affärer, basarer, marknader och shopping malls, finns överallt och allt säljs mellan himmel och jord. Maten är mycket billig och fantastiskt god, en thali (se bild) kostar inte mer än ca 8-10 kr och det är mer än man kan äta. Vi har mest gått runt i staden och kände på stämningen, igår tog vi en cykelriksha till ”solens tempel” eller aptempelt som det också kallas. Det skulle vara tusentals apor på berget som templet stod på men vi såg inte så många. Solnedgången var dock mycket vacker och vi träffade några ”babas”, (heliga män, präster) i ett av templen som vi pratade lite med. Jag var nyss o hämtade tågbiljetterna till Delhi, så på eftermiddagen tar vi tåget dit.

Robin har just gått för att träffa några indiska killar som vi träffade igår, de ska äta frukost. Att resa i Indien tar musten ur en om man håller för högt tempo, så lite då och då behövs en dag för att bara ta det lugnt. Idag ska jag alltså inte göra annat än att sitta på rummet och läsa eller kanske köpa ett ”pool pass” till grannhotellets pool, ta lite sol och bada innan tågresan.

Jag lägger upp en del bilder här under på vad vi sysslat med den senaste veckan. Bilderna blev lite oskarpa denna gång, men det kanske funkar ändå. Hälsningar till alla där hemma i Sverige!

DSC02547

Robbin drabbades av lite sänglöss i Bombay. Det var svårt att få tag på billiga rum i bombay så jag testade också sängen en natt, det slutade med att jag sov på betonggolvet och att vi bytte rum nästa dag.

DSC02687

Efter att ha stannat på en rastplats mitt i natten fick vi skjuta igång bussen, det var lättare än det låter.

DSC02709

Gatan vi bodde på i Udaipur, sedd från en av ”roof top restaurangerna”

DSC02741

Det stora templet i Udaipur där vi firade krishnas födelsedag och där alla festligheter ägde rum.

DSC02713

Jag satt bland kvinnorna och barnen i templet då vi lyssnade på allsången. Längre fram ser man mannen i vitt som ledde sången.

DSC02720

En av prästerna utanför templet var villig att bli fotad. Det är inte så vanligt.

DSC02755

Den mänskliga pyramiden, strax innan den brakar ihop. Det var enormt mycket människor samlade till festligheterna. jag kan förstå varför kvinnorna undvek att ge sig ut i människohavet. Kvinnor och barn hade förtur på alla sittplatser på tempeltrapporna och runt omkring torget.

DSC02760

Udaipur. Bondfilmen Octopus spelades in här, vilket är en stor stolthet för invånarna. Några av restaurangerna visade filmen varje kväll vid samma tid.

DSC02769

Vi gick upp för ett berg en eftermiddag. Udaipur ovanifrån.

DSC02793

Dom här rackarna flyttar man inte på i första taget. De gjorde precis som de ville.

DSC02817

Grabbarna i busshytten, på väg från Udaipur till JaipurDSC02834

Budget thali med pepsi, Robban käkar pasta.

DSC02927

Lite lyxigare thali.

DSC02860

Den rödrosa fasaden i Jaipur.

DSC02909

Jaipur sedd från berget vid aptemplet

DSC02894

På besök i ett av templena i Jaipur. Två präster och en lärjunge i mitten.

Bombay

Posted in Uncategorized on augusti 9, 2009 by piukku

Nu har det gått en vecka sedan vi lämnade Sverige och vi har inte gjort mycket annat än häng i Bombay. Anledningen till det är att Robin var tvungen att besöka tandläkaren de fösta dagarna för en bråkig visdomstand han dragits med ett tag. Operationen verkar ha gått bra och på onsdag tas stygnen ut, så vi blir nog kvar här tills dess. Jag ser mycket fram emot att lämna Bombay, vistelsen här har varit ofrivilligt lång och det är inte en plats jag kan finna ro på. Det finns en del saker jag fortfarande vill se i staden så vi har väl saker att göra men det känns inte som resan kan början förrän man kommit iväg från första anhalten. Den första dagen träffade vi två indiska grabbar som vi umgicks med ett par dagar. De tog oss runt till några sköna ställen vi annars inte skulle hittat.

I förrgår träffade vi på en österrikisk kvinna som spanade efter västerländsk talang och snappade naturligtvis upp vår glödande närvaro. Hon kom fram till oss och frågade om vi ville hjälpa till att dubba en film. I Indien dubbas nämligen all utländsk film till engelska och eftersom alla här nere talar med indisk dialekt och utländska filmer oftast inte har så mycket indier i dem är det attraktivt med folk som inte låter som indier utan som just utlänningar. Vi stämde träff nästa dag. På morgonen mötte vi upp henne och två britter som hon också lockat med. Efter en morgonte gick vi de ca två kilometerna till tågstationen och åkte ut till förorterna. Där träffade vi på en indier som tog oss vidare i riksha till studion (vid det här laget hade Robin tagit en taxi hemåt, han kände sig illamående och vill lägga sig igen). Den indiska ”talangscouten” frågade på vägen till studion om vi kunde dansa, jag svarade ”inte direkt” och undrade varför han frågade, jag fick inget svar. När vi väl klev in i ”studion” visade det sig vara en danshall full med tjejer som övade in en dansrutin som såg ut att vara steppinspirerad. Vi satte oss förbryllade ner och såg på ett tag och fick igen frågan ”kan ni dansa?” Jag och britterna skakade på huvudena men de övertalade oss att pröva i alla fall. Det var tydligen inget dubbningsjobb som var dealen från början och den österrikiska damen som dragit dit oss såg lika förbryllad ut som vi. En av danstjejerna (den jag pratade med var professionella dansare från Australien) fick visa oss några steg. En av britterna gav upp efter 1 minut medan jag och den andra britten lyckades sätta några bitar av dansen. När vi övat en stund frågade de oss hur länge vi skulle vara kvar i Bombay, inspelningen var nämligen inte förrän om fem dagar. Ingen av oss kunde garantera att vi skulle vara kvar i Bombay till på torsdag, vilket var en lätt och snabb utväg från en säker katastrof, jag hade aldrig lärt mig den där dansen på fem dagar. Vi hoppade in i en taxi tillbaka till Colaba (området där vi alla bodde). Taxiresan var lång, ca 1,5 h, men mycket trevlig då vi satt och snackade hela vägen tillbaka. Vi stämde träff senare på kvällen för att ta en öl och snacka lite mer.

Vi har fortfarande inte gjort några planer än om vart vi ska åka efter Bombay, kanske till Udaipur i norr eller Kerala i söder. Mer om detta senare. Lägger upp lite bilder på dagarna i Bombay. Hoppas allt är bra i Sverige!

DSC02525

Indiska grabbarna som visade oss runt och vi på en lokal restaurang, vi åt grymt stark kyckling och drack en öl.

DSC02548DSC02549

Robins äckliga tand, roten var större än kronan, blä

DSC02598

Några indiska grabbar tränar på dansstegen

DSC02599

Den österrikiska madamen, kommer tyvärr inte ihåg vad hon hette, något på J tror jag..

DSC02602

Det ökända haket ”leopolds”

DSC02609

En lokal politiker slog till med födelsekalas utanför vårt hotell, alla verkade vara bjudna. Värsta karnevalkänslan, med smällare, slagorkester och dansare.

DSC02615

Jag och britterna efter den misslyckade danslektionen. Killen längst ner till höger i bild var britternas amerikanske vän.

…make like a tree and leave

Posted in Uncategorized on augusti 2, 2009 by piukku

Ja, så var det dags. Sista veckorna har varit ganska köriga. Jag har jobbat så mycket jag kunnat och Robban har också legat i. Dessutom läste jag en översiktskurs i Indologi som SU efbjöd under sommaren. Skrev klart hemtentan för ett par dagar sedan så nu har man lite bättre koll på vart man åker. Middag med familj och ”good bye kalas” med vänner blev refrängen på sommaren i Sverige. Imorgon kl 1220 lyfter vi.

Vi fick arbetsvisumet till Australien, vilket var en enorm lättnad efter alla omständiga tester och metervis med blanketter som ifyllts. När och hur vi tar oss dit är fortfarande oklart. Imorgon så flyger vi till Mumbai (Bombay) efter en mellanlandning i Istanbull. Vi spenderar säkert ett par månader i Indien men ingen resrutt är spikad än, troligtvis rör vi oss norråt först. Jag kommer försöka skriva ett färskt inlägg en gång i veckan och bilder hoppas jag det blir också. Nu måste jag packa klart ryggan. Hej då Sverige!

Lite sommarbilder följer.