Den senaste tiden har vi främst spenderat i Niligrisområdet i södra Indien. Vi tog oss dit med buss från Bangalore för att möta upp Nathalie igen, och hälsa på där hon bor och jobbar. Vi anlände till staden Ooty en regnig morgon, trakten hade drabbats av hårt regn dagarna innan och vägarna vidare till Kotagiri, dit vi skulle, var stängda. Stora träd och jordmassor hade fallit ner på vägarna. Vi stannade därför i Ooty en natt tills vi fick tag på en chaufför som var villig att köra oss resten av biten. Det var inte bara vägar som drabbats, många människor skadades och omkom i olyckor då träd fallit på hus och stora jordmassor begravit folk levande. Över 100 människor har strukit med i regnovädren i Niligrisområdet den senaste tiden. En kväll följde vi med David (pappan i familjen vi bodde hos) och besökte människor som bor i trakten där ovädret dragit fram. Många hus var skadade, sprickor i väggar och tak och på vissa platser var hade stora jordmassor rasat läskigt nära husen. På vägen till Kotagiri från Ooty såg Robin och jag ett enormt träd som fallit på ett hus och klyvit det mitt i tur och vi bevittnade även en krock under den leriga resan, ingen skadades dock i krocken.
Familjen vi bodde hos bestod av David (pastor i Smyrnakyrkan i Kotagiri), hans fru Dora och deras två söner Dian och Demus. Vi fick bo i deras gästhus där Nathalie bott sedan maj i år, hon har jobbat på skolan som låg ett stenkast därifrån. När vi kom dit var även Nathalies pappa och syster på besök (Jan och Linnea), de hade varit där i en dryg vecka och skulle flyga hem dagen efter. Vi promenerade runt i den lilla staden åt härliga lunchar och middagar, lagad av den ständiga kokerskan Dora. Vi var ofta på besök hos Nirmala, en av Nathalies vänner som också är rektorn på skolan hon jobbar på. Vi fikade och åt middag tillsammans med henne, hennes man Allan och deras två busiga småkillar. Nirmala är en mycket härlig kvinna som ständigt vill bjuda på mat, te och bakelser och om man inte äter så blir hon förvånad och undrar vad som är fel. Det hjälper inte att säga att man är proppmätt efter att redan ha ätit massor med mat och söta bakelser, om man inte säger till bestämt att det räcker så äter man till slut ihjäl sig.
Kotagiri ligger på 2000 meters höjd så det är kallt och de första dagarna var regnet aldrig långt borta. Andra dagen var det dags för Janne och Linnea att åka hem så vi körde dem till flygplatsen i Quimbatore (3 timmar bort). På söndagen var vi i kyrkan. Vi fick komma upp på scenen och ta emot lyckoönskningar och välsignelser från församlingen. Vi stannade i Kotagiri sex dagar, sen blev vi körda tillbaka till Ooty.
Väl i Ooty tog vi in på en liten herrgård som ägs av organisationen som driver skolan i Kotagiri och handikappcentret i Ooty. På förmiddagen hyrde vi tre hästar och red ut på en runttur i Ooty. Det var första gången jag satt på en häst så känslan var mest att hästen gjorde som den ville och jag hängde mest med. Vi hade en guide med oss som red längst bak och såg till att hästarna skötte sig någorlunda lugnt. Hästarna ville ofta gallopera och om man inte vet hur man ska sitta i sadeln studsar man upp och ner på det hårda sätet som en studsboll, vilket ledde till att jag hade ont i baken tre dagar efter. Men trots bakont och stunder av panik då man inte direkt fick stop på den galopperande hästen var det rätt häftigt att rida. Vi stannade bara i Ooty en natt, nästa dag tog vi bussen till Bangalore. Robin och mitt visum går ut om några dagar och på den tiden måste vi ta oss till Nepal.
För att spara pengar bestämde vi oss för att ta landvägen, det fick bli ett tåg till Delhi, två dagar tog det från Bangalore. Tågresan gick bra men var förvånandsvärt kall. Sist jag var i Delhi var det 30+ grader men på tåget frös man häcken av sig på nätterna fast jag hade dubbla byxor och strumpor, tre tröjor, mössa och halsduk och två täcken på mig. På nätterna blir det alltså riktigt kallt här i Delhi men på dagarna stiger graderan upp till 25. Från Delhi, där vi är nu, tar vi bussen till gränsen imorgon.
På vägen till Kotagiri från Ooty.
Huset där vi bodde, till vänster finns huvudkåken där familjen bor, vi bodde i detta gästhus.
Kotagiri från kullen vi bodde på, runt gården fanns teplantage där teplockare jobbade hela dagarna.
Tre av teplockarkvinnorna.
På middag första kvällen hos familjen David i Kotagiri. Från vänster: John, kusin till grabbarna i familjen, Linnea (Nathalies lillasyster), Robin, Nathalie, David, Dora, Dian, Janne och Jag. Demus, yngsta sonen i familjen tar kortet.
Gudstjänst på söndagen. Tyvärr ser man inte på detta kort hur många det var i kyrkan, det måste varit över hundra personer i den lilla salen. Vi som var gäster satt på stolar längst fram. På detta kort står gänget vid scenen som skulle döpas den dagen. Det var svinkallt men alla fick sig ett dopp i den lilla specialbyggda poolen bakom kyrkan.
Vi fick komma upp en snabbis, främst för att alla skulle ta farväl av Nathalie som skulle ut och resa med oss ett tag, men Robban och jag fick också vara med på ett hörn.
Vi hittade ofta sånna här stora, äckliga spindlar på vår toalett och i vårt rum. De var inte giftiga men för säkerhetsskulle mosades de metodiskt så fort vi stötte på dem på vårt revir.
På fika hos Nirmala och Allan som vi ser här i bild. Janne finns till vänster.
På väg till Ooty, här ser vi en bit av staden från jeepen.
Det fina, gamla huset vi fick bo i, i Ooty.
På ridtur. Här ser man ju riktigt van ut i sadeln och Robban drar i tyglarna som en riktig cowboysare.
Nathalie som ridit i många år fick ta täten under ridturen och lugnade hästarna när de gick för snabbt.
På ”bulltempel” i Bangalore för tre dagar sedan. Vi hade en dag att slå ihjäl och passade på att turista lite. Här mottar Robin och Nathalie välsignelse från templets brahmin.
Lägget på lite andra bilder också från tiden som gått:
Goa, Palolem.
Robins sköna bränna.
Robin på tåget från Bombay till Goa.
En vacker dag spottade bankomaten ut en falsk femhundring till Sagiv. Robban fick den av honom. Den övre är den falska.
Internett börjar krångla så jag postar detta medans jag kan. PO sweden































































































































































