Back in business!

Jag har länge längtat tillbaka till indien, så nu efter två år i skolbänken, utan något avbrott för resande, kan jag inte hålla mig borta längre. Den tredje augusti flyger jag till Bombay.  Jag reser tillsammans med mitt ständiga resesällskap, Robin. Vi kommer möta upp kompisar under resans gång, vart, hur och vilka är inte helt spikat. Denna blogg handlar om våran resa. Förutom mig själv som driver denna blogg, (främst framtagen för min egen skull som en slags dagbok) kommer även Robin att skiva inlägg i den mån han känner för det.  Robin och jag har rest ganska mycket i Asien och länge talat om att nästa resa skulle gå till en kontinent som vi inte besökt tidigre. Vi har därför bestämt oss för att åka till Australien, Nya Zealand och eventuellt sydamerika. Allt beror naturligtvis på hur långt resurserna räcker.

För att dryga ut reskassan har vi planerat att säsongsarbeta i Australien och vi sökte ett “Working Holiday Visa” för ett tag sedan. Detta var dock lättare sagt än gjort. Efter att ha reaserchat tillvägagångssättet på några forum så fyllde vi i onlineblanketterna och skickade in dem. Ett medelande kom strax tillbaka efter att vi tryckt på “submit” där det stod att vi måste komlpettera formuläret med en “medical examination”. De australiensiska myndigheterna ville att vi skulle röntga oss och genomgå en hälsokontroll för att få ut vårt visum. Detta var första gången vi höra talas om något liknande. Men vad kan man göra, tänkte vi, så vi bokade en varsin läkartid. I tisdags genomgick vi således en mängd tester, bland annat blod- och pissprov. Jag fick för övrigt så dåligt resultat på mitt syntest att jag egentligen inte skulle ha något arbetstillstånd till Australien, enligt sköterskorna, så senare fick jag förklara för läkaren att jag glömt mina glasögon hemma och egentligen hade syn som en hök, varpå vitrocken genast ändrade mina resultat till pilotsyn. Jag försår inte egentligen vad myndigheterna “down under” är rädda för men enligt läkaren är det HIV och Hepatit som de testar oss för. Tydligen ska gränspolisen vara ganska kinkiga då man inte ens får komma in i landet om manhar främmande jord under skorna. För ett tag sedan lyckades en padda ta sig in i landet och det visade sig att denna paddart inte hade några naturliga fiender i Australien. Paddpopulationen ökade explotionsartat och tog över delar av landet (hur den förta paddan lyckade föröka sig är en gåta för mig). Så jag antar att de är rädda för att släppa igenom något som kan skada det inhemska ekosystemet. Vi båda var sugna på att upptäcka något nytt men Indien är ju på vägen till Australien så vi passar på att stanna där ett par månader först.

Nog med mina utsvävningar, vi vänta forfarande på besked från den Australienska ambassaden i Berlin om vi får tillträde eller inte, under tiden biter vi ihop och jobbar så mycket vi orkar på hemmaplan där lönen är bra så vi kan sprida fliset i Indien.

Snipp snapp snut…..

….sa var resan slut. De senaste dagarna spenderade vi, som jag talade om tidigare, i Delhi. Vi var bada ganska trotta efter de sista hektiska veckorna i Kashmir och Rajasthan.

Indien ar helt klart ett kravande land att resa runt. Fysikst, med klimatet och matkulturen som tar ett tag att vanja sig vid, men aven mentalt med standigt hogt tempo och det nyfikna, oblyga indiska sättet som kan få en att tappa tålamodet och ryta till om man vaknat på fel sida. Samtidigt är allt detta just det som gör Indien till en så speciell plats att besöka. Jag kommer garanterat att återvända.

Jag sitter nu i min brors rum, hemma, efter att ha lämnar Robin i Delhi, och tänkte avsluta denna blogg. Vet inte riktigt hur jag ska göra det, så jag lägger upp lite bilder och så får de bli bra så.

Robban matar en apa i Bodgaya

På väg till Bangladesh från Calcutta.

Nyvakna inväntar vi soluppgången i Varanasi

Vad vore Indien utan alla galna, vilda, allätande kor. Mmmm, straight from the bin.

Liten åsneunge i Leh

Leh

Det blev säkert en vecka på tåget, allt som allt. Här ser vi en sömnig Robin på vag till Delhi.

Och till sist lite av den indiska säkerheten. Elektrikerna ser till att allt står rätt till, Paragansh, Delhi.

Det var allt.

Tack för denna gång. Vi får se när jag får möjlighet att skriva nästa reseblogg.

Rajasthan, kortis

Fyra dagar tur och retur: Jaisalmer, en liten stad 22 timmar med tag vaster om Delhi, precis vid den Pakistanska gransen. Tagresan var lang men vi ar vana vid detta laget, men denna gang blaste det in massor av sand i taget sa vi var tackta av ett litet sandtacke nar vi var framme i Jaisalmer, som ju ligger i oknen.

Vi gick mest runt i staden och tog det lugnt. Jaisalmer liknar nagot taget ut tusen och en natt, med bega, sandiga labyrintgrander och hus. I sondags bestamde vi oss for att narmare bekanta oss med oknen och bokade in oss pa en eftermiddags jeep ut i landskapet. Vi fick prova pa lite kamelridning, vilket kandes ganska turistit, dock annorlunda och nagot jag aldrig provat pa forut. Jag belv forvanad hur stor kamelen var och man sitter praktistk taget tva meter upp i luften nar det bar i vag.

Som sagt, vi ar tillbaka i Delhi, igen. Har kommer vi spendera de sista dagarna innan min och Robins vag skiljs at. Robin aker till Bangkok pa traningslager medan jag atervander till Sverige. Vi har dock fyra dagar kvar i Delhi och ska forsoka klamma ut maximalt av dessa. Igar var Indiens sjalvstandighetsdag vilket firades med fyrverkerier pa kvallen. Alla butiker och marknader var stangda och manga manniskor flog drakar i parker och runt om i stan.

Nu ska jag springa ivag och slita upp Robin ur sangen. Bilder foljer.

Jaisalmer, fran fortet ner pa stan.

Jaisalmer, fran stan upp pa fortet

Tva heliga man som lat sig fotas for en gang skull.

Kamelerna vi red pa, min ser vi har till vanster och hette Rocket.

En kvinna som tar sig over en sanddyna i blasten.

Hej

Pa hog hojd

Igar morse flog vi fran Leh tillbaka till Delhi, vi sparade minst fyra dagar pa att flyga sa de var vart den extra pengen. Jag satt med dubbla strumpor, ylletroja och halsduk pa planet och fick en chock nar vi klev av planet och mottes av Delhis 35 graders fuktvagg. De sista dagarna i Leh var kalla.

Delhi ar sig likt, denna gang valde vi at bo mer centralt. Vi bor vid New Delhi Train Station, pa Main Bazaar och kaos moter en sa fort man kliver ut pa gatan fran hotellet, som delhi ska vara med andra ord.

Vi hade planerat att ta en treck i Leh och knalla nagra dagar i bergen, men Robin drabades av en allergisk reaktion till foljd av det smutsiga rummet vi bodde i de forsta dagarna i Leh. Robin ar dammallergiker och tog in pa finhotell i et par dagar for att rada bot pa symtomen, som var som en kraftig forkylning. Det var dock tillrackligt for att skjuta upp trecken da man bor vara 100% i kroppen for att ga pa de hojderna.

Efter tva dagar hade Robin frisknat till och vi bokade in oss pa en tredagarstreck (dessa tva dagar var vi och kollade pa hastpolo, klattrade upp for en kulle till ett buddhistiskt kloster och letade efter Dalai Lama som var pa besok i Leh, han undkom oss dock:)

Vi hade planerat att det bara skulle vara jag, Robin och en guide pa trecken men eftersom vi bokade sa nara inpa avfard lyckades inte var arrangor fixa hastar eller asnar som skulle bara var packninga sa vi blev sju personer pa trecken: jag, Robban, var guide/kock och fyra barare.
Den forsta dagen tog vi en jeep sa hogt upp vi kunde, sa hoppade vi av och borjade knalla. Till var forvanging stannde vi efter tre timmar och fick reda pa att vi var framme pa lagerplatsen. Vi hade velat ga mer men guiden rekommenderade att ta det lugnt forsta dagen och sova pa en lag hojd. Sa vi slog lager (eller rattare sagt grabbarna solg lager medan jag och Robin tag en eftermiddagslur i vart talt)

Vi knallade runt lite i omgivningen, at en stadig middag och sedan gick vi och la oss. Andra dagen vaknade vi med tuppen och borjade ga mot basecamp. Efter tre timmar nadda vi den andra lagerplatsen och medan vara barare slog lager igen borjade jag, Robban och guiden ga uppfor mot basecamp.
Efter en timme borjade jag kanna av hojden, min nacke och mina axlar kandes som de just hade varit med om ett pass pa gymmet.
Vi forsatte uppat och jag sackade efter. Varje steg upp kandes som ett maratonlopp (inte for jag nagonsin har sprungit ett .
Nar vi var bara en kilometer fran malet borjade det ga riktigt segt, Robin och guiden hade natt dit redan. Jag var tvungen att satta mig ner och vila efter varjer tjugo till trettio meter och nar jag val nadde basecamp borjade jag hyperventilera. Mina armar borjade stickas och jag kande mig svag. Jag ropade pa Robin och sa att jag kande mig knas. Han skickade mig nerat for att luften uppenbarligen var for tunn for mig och min kropp inte fick nog med syre. Robin stannade och fotade.
Jag borjade stappla ner for berget, mina ben borjade ocksa domna bort och sedan fick jag kramp i bada mina armar. Jag snubblade nerat som en fullgubbe och var helt yr i skallen. Passerade en tysk men minns inte riktigt vad jag sa till honom. Krampen i armarna gjorde sa jag tappa min vattenflaska och min hatt och jag ramlade till marken. Jag borjade hasa mig nedfor liggandes och nar jag fick kramp kanningar i benen och ansiktet bojade domna bort fick jag panik. Jag ropade pa Robin men han var utom horhall. Jag drog varje andetag sa djupt jag kunde men fick ingen lkuft. Jag mastade ihop en kraftanstangning och kom upp pa fotter. Med armarna i en spasmervridning och ryggen krokt snubblade jag vidare. Da horde jag Robin komma springandes, han tog tag i mig och tillsammans sprang vi nedat. Luften blev lattare och lattare att andas ju langra ner vi kom, bara nagra hundra meter gjorde stor skillnad och efter tio minuters gang borjade krampen slappa i benen och sedan i armarna. Nar vi kom ner till lagerplatsem visade jag fortfarande symtom pa hojdsjuka sa vi blev rekommenderde att ga ner annu mer. Vi borjade ga den langa vagen tillbaka till forsta lagerplatsen och nar vi val nadde dit madde jag bra igen. Vi var helt slut och lade oss att vila i taltet.
Det var det otackaste jag varit med om och jag trodde aldrig att hojdsjukan kunde sla till sa snabbt. Att mina armar och ben borjade krampa berodde pa att kroppen inte fick tillrackligt med syre och skar av syretillforseln till de oviktiga organen och pumpade den istallet till tex hjarta, lungor och dyligt, fick jag reda pa.
Vi sov bada som stockar den natten och vid gryning knallade vi nedfor hela vagen tillbaka.
Igar morse flog vi fran Leh och utsikten fran planer var grym. Vi fick se himalaya uppifran och nagra riktigt stora berg.
Idag ska vi pa bio ar det tankt och bara ta det lugnt, for att imorgon forsatta resan, denna gang mot Rajashtan.

Jag var hos en optiker igar for jag har markt att min langdistans syn inte ar var den brukar. Jag gick till tva olika optiker och de bada sa samma sak: jag behover glasogon! Sa idag ska jag aven ga och kolla om jag hittar ett par som passar.
Nagra bilder kommer har och aven ett videoklipp om allt gar som det ska, hall till godo.

Vid buddhist klostrets boneflaggor, pa kullen.

Ganget samlat, bararna och guiden, robin finns till hoger i taltet

Vid lagerplats tva.

Vi sag manga likrester fran djur pa vagen uppfor, har ser vi en nydod hast, Robin och var guide vi foten av Stock Kangri

Jag pa basecamp, fem muniter efter denna bild borjar jag sega ihop.

Robin i vart talt sista dagen vid lagerplatsen.

Grabbarna pa planet.

Utsikten fran planet.

Hastpolo i Leh sag svart ut att traffa den dar lilla bollen fran hastryggen med klubban.

Nu ska jag bege mig.

Hade hade!

Tattoo

Har ar Robins tatuering som den ser ut i farg.

Missade att lagga upp den igar.

Hej

Sarskorpor ligger kvar an sa fargen ar inte 100 preocent.

Leh

Vi ar nu framme i Leh. Jeepresan var bland det haftigast jag varit med om. Resan tog 18 timmar och vi passerade fyra enorma berspass. Farden borjade kl tva pa morgonen och de tre forsta timmarna klattrade jeepen uppfor berget vi bodde vid. Vid 0530 hade vi natt toppen och vi fick se tva hariga yakar. Det var svinkallt och sno lag sporadiskt runt berget. Vi fortsatte farden, nu nerat pa andra sidan berget. Vi korde i princip upp och ner for berg hela vagen till Leh, passerade en del dalar och sandbetackta paltaer ocksa. Vagen ligger i mellersta himalaya och genom det sista bergspasset korde vi pa den nast hogsta belagrade bilvagen pa jorden. Vi stannade pa toppen av det passet och fotade. Da var vi pa 5300 meters hojd och det var riktigt kallt och blasigt. Robin och jag sprang runt pa toppen men blev snart helt utmattade pga den tunna luften. Chaufforen ropade snart tillbaka oss och sa att om vi inte fortsatter ner snart kommer alla i jeepen fa ont i huvudet och borja ma illa. Stannade kanske 10 min pa toppen men hann fa en del fina bilder.

Vi kom farm till Leh vid nio pa kvallen och efter en snabb middag borjade vi leta efter ett guesthouse och gick forbi ett stalle som hette Paul Guesthouse, mycket passande tyckte vi sa dar bor vi nu. Vi har sovt till mitt pa dagen idag och tog riktigt igen oss efter den tunga bilturen.

Leh ar en stad som ligger pa 3500 meters hojd och precis brevid staden rinner floden Indus. Befolkning ar pa runt 28000 sa det ar inte stort. Staden ar omringad av berg och bakom floden tittar riktigt hoga berg fram, snotackta. Landskapet ar kargt och bergen som ligger narmast oss ar brunroda och sandiga med nagra fa hus pa, hogst upp pa bergen kan man ofta hitta ett buddhistiskt tempel. Vi har knallat runt lite i staden idag och imorgon bokar vi nog in oss pa nogon trekk.

Det var allt, nagra bilder foljer.

Bergspass nummer tva.

Robin pa jeepen

Pa toppen av det hogsta bergspasset, 5300m, kallt och vindigt

Yakflock

utanfor mitt guesthouse

Staden Leh.

Det var tankt att ett videoklipp skulle upp denna gang men uppkopplingen i Leh ar inte de snabbaste sa det far vara. Nu ska jag springa ivag och ta en nattmacka.

Hej

Manali

Vi ar kvar i Manali och njuter av den svala skon luften.

Igar tog vi en promenad upp det berg som vi bor narmast. Vi knallade rakt upp i en timme tills vi kom till en ang dar en Japan hade bosatt sig. Han drev ett cafe langt upp pa berget dit inga fordon kan ta sig. Han hyrde bergsslatten for 20000 (runt 4000 kr) rupies om aret och sov i ett litet hus vid bergsklippan aret om. Han hade fester uppe pa berget och tydligen hade just en svensk Dj varit dar och spelat. Vi satt och drack varm choklad och pratade med Japanen medan vi samlade vara krafter for den forsatta klattringen uppat. Nar vi val fortsatte fick vi sallskap av Japanens nio hundar, som slog folje med oss en bit upp pa berget. Vi foljde en stig som ledde oss over pa nasta berg och i en bage nerat mot floden. Val nere igen knallade vi hemat, det blev en fyra timmars promenad allt som allt.

Dagen innan hade vi varit pa fisketur. Vi hyrde en guide och en jeap som korde oss tre timmar fram Manali till en flod, dar fiskade vi tre timmar, guiden fick en lirten oring pa 500 gram, Rocin och jag gick lottlosa. Utrustningen var ingen vidare och paminnde och de dar setten man koper pa statiol. Vi hade bara tva drag och det tog inte lang tid innan de hamnade pa flodbotten och vi satt med enkelkrokar och ost som lockbete. Det var fint vader och fin omgivning vilket gjorde att dagen inte blev helt bortkastad.

For tillfallet haller Robin pa att avsluta sin tatuering, jag lagger upp en bild pa hur den sag ut imorse innan han gick ivag for att fa den i farg.

Vi kommer vara i Manali ett par dagar till innan vi fortsatter till Leh. Har ar lite bilder.

Fisket i full gang, har ser vi aven var guide(till hoger), var chauffor (mitten) och en bybor som tog en paus fran sitt arbete for att titta pa(vanster).

Japanens hundar.

“The hills are alive, with the sound of music” - sjunger jag skuttandes.

Val nere igen. Byn vi ser har ar en 5 kilometerspromenad bort.

Det var allt for nu.

Paul

kortis fran Manali

De senaste dagarna har vi bara tagit det lugnt och vant oss med hojden. Planerar en treck, far se vad det blir for nagot, hur lange och vart vi gar.

Vi bor i Old Manali, en backpackertat ort en bit upp fran centrala Manali. Manali ligger i en dal omringat av berg, som vi inte sett topparna pa an eftersom vi annu inte haft en molnfri dag och bergen ar tackta av dem. En flod rinner genom staden och nagon dag tankte vi se om det finns nagon fisk i floden.

Brevid vart hotell hittade Robin en man som utforde thailandsk tatuering. Med bambupinne med en nal i ena anden som man doppar i en blackburk och sedan kor ner i kottet, ingen maskin alltsa. Robin hade lange funderat pa att ta en tatuering sa han slog till.

Jag hittade en videofunktion pa Robins kamera sa jag lagger har upp ett klipp, inget ljud dock. Enjoy.

Blir sakert fler videos nu nar jag vet hur man gor. Men det var allt for nu.

PS. Lilljohn har lamnat gruppen och akt hem till Sverige. Han var sjuk en tid i Delhi och kannde att han inte orkade fortsatta upp med oss norrat. We miss you John. DS

Peace Out.

Paul

Update, Varanasi, Agra and a little bit of Delhi

Det var ett tag sedan sist. Vi befinner oss for tillfallet i Delhi, i ett omrade som heter Mainu Ka Tilla, aven kallar Tibetan refugee town. Oradet ar lugnare an main bazaar, dar de flesta tursiter hanger. Visiten ar endast en transit mot nordligare breddgrader men vi passar ocksa pa att vila upp oss innan vi drar till Jammu och Kashmir.

Sedan det sita inlagget har vi besokt Varanasi och Agra. Varanasi var lugnt den galnaste staden jag varit i. Floden, Ganges, ar hjartat i staden, den ar helig och ett dopp i floden skoljer bort ens synder, sags det. Vi tog in pa ett hotell precis vid floden, efter att ha spenderat forsta natten pa ett guesthouse i nagon grand som var omojlig att hitta nar solen gatt ner.
Gatorna narmast floden ar valdigt tranga och paminner om tvargatorna i Gamla Stan. Har knallade vi runt och slapp den tyngsta trafiken som varit sa pataglig den senaste manaden.
Ghattarna ar en central del av Varanasi. En ghat ar en lang trappa som leder ner i floden, dar samlas religiosa manniskor for sina rituella bad, men ocksa de som bara vi svalka sig. Floden ar dock enormt smutsig. Pa kvallarna halls gudstjanster och det spelas religios musik.
Det finns aven de sa kallade “burning ghats”, har kremeras avlidna for att uppna befrielse fran aterfodelse. Manga kommer till Varanasi for att invanta doden for att sedan bli kremerade vi floden, vilker ar ett sakert kort till fralsning. I Varanasi finns alltsa manga gamla manniskor, de vaknar pa morgonen, gar ner till floden och doppar sig, spenderar sedan resten av dagen med att bara ga runt i stadens tempel och be.
En dag gick vi planlost runt nar vi stotte pa en man, han livnarde sig pa att visa manniskor som oss runt i stadens sma och svaratkommliga horn. Vi slog folje och snart befann vi oss vi en utav dessa burning ghars. Vi fick ett och annat forklarat for oss medan vi sag pa ritualerna. Den doda manniskan fors av sina slaktingar ner till ghaten, dar doppas den och laggs vid trappan for att torka i solen. Nar kroppen ar torr och traet har forberetts laggsa kroppen pa vedhogen och efter en kort ritual tands brasan. Inga kistor forekommer, bara ett tunnt tygskyllke omsluter kroppen. 200-300 manniskor kremerades varje dag vi den ghaten vi besokte. En dod man lades precis under oss och hade borjat formultna ordentligt fick vi se nar famljen lindade in honom i tygstycket. Varje morgon rengors ghaten och askan samlas da ihop och laggs i floden. Det var en valdigt egendomligt att sta dar och se pa nar folk brannde sina anhoriga. Det kandes som man gjorde intrang pa nagot valdigt privat, men ingen verkade ens lagga marke till varan narvaro.
Var guidvan visade oss ett par tempel och det lokala “bhang-standet”. Bhang ar en kompott av marijuana och diverse bakingredienser, som socker och mjol. Det ar lagligt i Varanasi och anvands av manniskor i religiosa cermonier (aven av barn och ungdomar fick vi veta), men som vilken annan drog som helst fastnar manniskor for det och missbrukar det.
Dar i en grand satt en man i ett igenburat trastand och salde sma kakor och grona bollar. Vi lamnade de djupaste granderna och atervande till ghattarna.
Dagen efter tog jag och Robin en battur till andra sidan floden. John lag kvar pa rummet och sov. Vi tankte besoka Maharaja Fortet men val framme, efter en trevlig battur pa floden, var fortet stangt. Pa vagen darifran gick vi forbi en folksamling som verkade mycket nyfikna pa vad som rorde sig i mitten av klungan. Vi klammde oss in och sag en man som holl lada samtidigt som han holl en lada. (:)) Publiken verkade mycket upphetsad och klappade, tjoade och skrattade medan mannen pratade. Fran ingen stanns oppnade mannen en utav ladarna och drog fram en kobra. Mannen var en ormtjusare och hade massor av ormar med sig. Sakerheten var inte den hogsta heller, ormarna slingrade sig flera ganger ur tjusarens grepp och da loste sig den tatt staende gruppen kvickt. Ormen hann aldrig langt innan mannen hade grepp om den igen. Vi stod ett tag och forsokte hanga med i svangarna nar mannen pratade men folket och tog emot mynt och delade ut trabitar med vilka askadarna gjorde, ja jag vet inte vad. Vi fragade men fick inga svar som vi forstod, de sa bara “magic” och pekade pa ormarna och trabitarna. Efter att ha gett ormtjusaren hundra rupies bakshish (typ muta eller dricks) for att fa ta ett foto gick vi tillbaka till baten och akte tillbaka till var sida av floden.

Efter fyra dagar i Varanasis hetta och mindre renliga omgivning kandes det som vi behovde lite avkoppling. Sa vi akte till ett fint hotell, lag i deras pool, drack lite ol, tog en steam bath och grabbarna passade pa att bli masserade.

Vi spenderade sex dagar i Varanasi, sedan bokade vi tag mot Agra.
I Agra finns det inte mycket att se hade vi hort, Robin hadevarit dar forut och vi siktade pa ett snabbstopp. Tio timmar spenderade vi i Agra. Vi fixade en rikshakille som kunde kora runt oss till de sevardeheter som fanns, Taj Mahal och ett fort fran 1600. Taj Mahal var mycket storre an jag trodde och det fullkomligt kryllade av folk dar. Pa kvallen stressade vi till stationen fort att hinna med kvallstaget till Delhi, dar vi nu befinner oss

Helig man pa berget i Bodgaya

Utsikt fran berget, pa andra sidan lag staden.

Pa vag till Varanasi

Varanasi, dar korna och tjurarna gjorde precis som de ville.

Ormtjusaren pa andra sidan floden.

Tar mig ett dopp i Ganges, vid ghaten nara hotellet.

Sitarkonsert, musikern var mycket duktig fick vi forklarat for oss och musiken han spelade for oss lat precis som man tanker sig indisk musik, tabla(trummisen) spelaren skymmtar brevid honom.

Robin och John trotta pa perrongen efter en heldag i Agra, taget gar mot Delhi.

Taj Mahal, mycket mycket varmt, det ar inte ofta jag svettas genom sjortan, men dar gjorde jag det, lugnt 40 grader.

Detta har vi pysslat med de senaste dagarna. Har ser vi Robin som jobbar pa brannan, vi befinner oss pa ett finhotell dit vi akte for att nyttja deras pool.

Det var allt for denna gang, idag ska vi boka biljetter till Manali, som ligger i sodra Kashmir. Staden ligger pa runt 2000 meters hojd, sa dar maste vi stanna ett par dagar och bli vana med den tunna luften innan vi forsatter norrat. Altitude sickness eller hojdsjuka kan drabba en om man pressar pa mot for hoga hojder for snabbt.

All the best

Paul

Bodhgaya

Jaha, da var var korta period i Bodhgaya over. Jag skulle kunna stanna har i en vecka men vi hade redan forbestalla biljetter till varanasi som gar imorgon bitti 0500.

I fredags morse stapplade vi somniga ut ur Gaya’s tagstation, solen har precis gatt upp och vi ar bara glada att vi hann av. Var kupe’kamrat skulle ocksa av i Gaya, han skaka liv i oss precis nar taget gled in pa perrongen sa det blev full fart. Vid stationen plockade vi en autoriksha som tog oss den sista biten till Bodhgaya. Vi hittade ett jattefint Tibetanskt kloster som aven fungerade som guesthouse. Dar fick vi bo bland munkar och pilgrimmer.

Bodhgaya ar kannt som platsen dar Buddha Gautama spenderade mycket tid. Har finns berg som han mediterade vid, sjon dar han traffade skaparguden vid och tradet dar Gautama satt nar han uppnadde upplysning.

Vi besokte tradet den forsta dagen och gick runt den lilla staden. Bodhgaya bestar av en huvudvag som stadens alla byggnader samlats runt. Fran denna vag leder en aveny ner mot stadens marknad, vid denna aveny finns aven templet dar Bodhitradet star. Pa eftermiddagen satt vi pa klostertaket och fick span pa ett tempel pa andra sidan en aker.  Vi bestamde oss for att knalla dit. Nasta beslut var kanske inte lika genomtankt, vi skulle gena. Mitt ute pa akern narmade vi oss en koss, bakom henne stod gubben, en tjur. Vana med kor, vattenbufflar och tjurar gick vi rakt mot tjuren troende att den var tam och skulle maka pa sig. 20 meter fran tjuren gjorde den ett utfall och var grupp skingrade sig mot alla vardens hall snabbare an en prast hinner saga amen. Jag horde Robins ylande och Johns skrik, det hela gick valdigt snabbt. Jag sag inte vart tjuren riktade sin horn men efter en panikspurt stannade jag i sakerhet och detsamma gjorde mina picadorer. Det blev en laxa jag sent kommer glomma. Tempelet naddes strax och vi tog igen oss medan vi satt intill jattebuddhan.

Igar tog vi en autoriksha till ett berg som vi last oss till dagen innan skulle finnas grottor uppepa. Detta var inte helt riktigt for vi fann en liten urgropning hogt upp pa berget dar aven en buddhastaty gomde sig i mnorkret. Utsikten var fin dock.

Idag hyrde jag och Robin en motorcykel och bestamde oss for att titta runt lite sjalva. John var inte sugen pa aventyr idag sa han har suttit pa internethaklet hela dagen. Vi hade spanat in ett berg som vi tycktes se ett tempel pa. Det tog ett tag innan jag stallt in mig pa vanstertrafiken. Vi korde genom staden och ut mot landsbyggden, genom en liten aker men getter och efter en halvtimmes korvag kom vi fram till berget. Det fanns trappor som ledde anda upp sa det var bara att pinna pa. Vi stannade halvvags upp och drack vatten brevid en sovande brahminprast. Val uppe sag vi ner pa en jattefin utsikt. Staden bredde ut sig under oss och floden bakon den.

Vi bekanta oss med den gamla mannen som satt utanfor ett tempelrum. Han var lugnt 70 nadda och hade tovigt rastahar till brostet. Bojd som ett fragetecken borjade han leda oss ned for baksidan pa berget. Vi kom fram till en urgropning i berget, ett par stenbumlingar lag over. Den gamla mannen gled ner i den lilla lilla springa i berget och ville att vi skulle folja med. Skeptiska sag vi pa medan han gled ner och kom upp pa andra sidan en stor bumling. Han ville att vi skulle gora samma sak, Robin var strax efter och jag kom ner en bit men insag snabbt att min muskulosa bringa skulle bli min undergang(jag fega ur). Robin klarade sig igenom men nod och nappe. Vi atervande till tempelrummet dar mannen valsignade oss i en slags ritual.  Jag blev aldig klok pa vilken religion det var fragan om for dar i rummet fanns en buddhastaty, en shivastaty och ett trad. Det var synd att var religiose van inte talade ett ord engelska. Det maste ha varit en form av buddhism eftersom buddhastatyn hade den centrala platsen i tempelrummet. Bugandes och bockandes lamnade vi den helige mannen och traskade nedat.

Imorgon lamnar vi alltsa en helig stad och aker mot nasta, Varanasi. Nagra bilder foljer>

Klostret dar vi bodde

Hondan

tradet

jag och mina larljungar nej, de var en grupp indiska turister som ville ha ett foto med mig.